Vilket härligt väder det är ute! Ni kan inte ha missat att våren är påväg in med stormsteg. Jag tänker att det vore oerhört skönt att nu kanske få lite inspiration till att skriva, men nej. Vet inte vad det är med mig just nu. Eller jag verkar inte vara ensam om att sakna inspiration. Det är ju bra att vi lever upp till namnet på denna blogg. Var det så det skulle se ut? Skulle vi vara döda för våra läsare? Nej, det är tur att jag lever iallafall. Jag har vaknat upp efter en vinter i vila. Det är dags igen, ta nya tag.
Efter förra veckans inlägg om politik där jag missade 150 miljoner till byggandet av Idrottsparken kommer jag inte ge mig in i politik. Skulle vilja säga såhär att ni kommer säkert inte få se mig uttrycka någon åsikt inom politik när det ligger utanför mitt bord. Väldigt känsligt område också.

Däremot blir jag lite orolig när jag läser Gustens texter. Såklart att det är svartmålning av Mona Sahlin nu, borgarna måste ju vinna nästa val. Det är ju alltid så, varför inte lägga ner mer tid på att sköta sin egen politik? Många politiker idag kämpar ju mer för att bli ihågkomna för att ha varit med och byggt något eller infört någon nya lag. De får en plats i historieboken. Vilket jag även tror om Mattias Ottosson som ligger bakom alla dessa byggnader. Eller han sitter som kommunordförande i Norrköping, han får ta berömmet. Sen har vi en annan som försöker stoppa allting, Mathias Sundin (nu stavar jag säkert fel). Han är kritisk till allting som sker.

Något som ligger på mitt bord är åtminstonde konsten, inte sagt att jag är någon expert. Däremot tycker jag det som konstfack har gjort den senaste tiden är oehört intressant. Och att starta en grupp på facebook Inga mer skattepengar till konstfack är enbart larvigt i min mening. Gissa vem det var som stod i fronten för det? Men hörreni var går då gränsen mellan privat och offentligt? Bör väl också tillägga att konstfack eleverna har gått lite väl långt men de tar ändå upp en intressantfråga. Nu kanske ni har lite att fundera över....