Jag och Markus började pratat lite om det här varför vi människor är så rädda för främlingar, eller varför vi känner oss så obekväma i en främlings sällskap. Vi startade ju en tävling här i bloggen för ett litet tag sen där vi skulle gå fram till en främling, prata och fråga om vi fick ta ett foto tillsammans med den personen. Och det gick ju inte så bra. Vi vågade inte, eller jag vågade inte iaf. Samma sak är det ju när man åker buss, man sitter helst själv. Jag minns när min lillasyster var liten och vi skulle åka buss. Hon ville absolut inte sitta brevid någon annan. Speciellt inte äldre personer! Hon tyckte det var obehagligt. Kanske det berodde på att hon var liten, eller så föds dem tankarna  redan i den åldern. Hur är det utomlands? är folk lika rädda för främlingar där? Jag tror faktiskt inte det. Jag har aldrig upplevt det iaf. Har ni?
Men samtidigt kan vi sitta bakom våra datorskärmar och lämna ut våra liv. Vi vågar inte vara oss själva i det verkliga livet men bakom datorn vågar vi. Eller vad tycker ni? Vi har också ställt oss frågan om det är skillnad på folk som bor i en småstad respektive storstad. Vår tanke är att man är mer anonym i en storstad, där håller man sig till sin lilla grupp av människor. Rätta oss om vi har fel!

Hade inte världen varit lite varmare, trevligare och roligare om vi inte varit så rädda för varandra och våra olikheter?